Om Hjalmar

hjalmarwHJALMAR WESTERLUND
Bonde, Virkesmätare, Författare

Född 1918 i Torrberg, Norsjö
Flyttade 1948 till Hjoggböleliden
Farfar Mork Anton gav Hjalmar rådet:
”Skriv en bok, pajk, du som fått gå i skola”
Debuterade 1968 med ”Starrmyrkojan”
Har utöver sina romaner skrivit teaterpjäser och en rad noveller.

Hjalmar Westerlund är född 1918 i Torrberg, Norsjö, men flyttade 1949 till Hjoggböle. Han växte upp i ett bondehem. Fadern dog då Hjalmar var tre år i dåtidens folksjukdom, TBC. Som 14-åring var Hjalmar första vintern i en timmerkoja. Sedan har han prövat på olika yrken, bl a bonde, skogsarbetare, virkesmätare.

Mårk-Anton, hans farfar, var den som gav inspiration till författandet. 1 fotogenlampans sken brukade han berätta minnen från 1800-talets mitt. Anton var född 1844 och dog 1935. Han brukade sluta sina berättelser med orden: »Nog blev det en roman om någon kan skriva den.«

På 50-talet började Hjalmar skriva berättelser och även större arbeten för Norra Västerbotten. Men som bonde hade han då begränsad tid. Den första boken var Starrmyrkojan, 1968, den andra Av händers verk, 1970. Hans språk har stark anknytning till Västerbotten och de bonde- och skogsmiljöer han så väl kände. År 1974 skrev han en teaterpjäs, Bondfångare, för Riksteaterns Västerbottensensemble (nuvarande Västerbottensteatern) och även en radioteater kallad Efraim Dahl filosoferar.

Miljöer och språk har stark anknytning till Västerbottens inland. Den tredje boken, Folket i Forsberget, (uppsatt av Västerbottensteatern 1992) är en miljöskildring från mellankrigsåren. En skildring om hur förvandlingen i byn Forsberget påverkar människorna. Den alltid aktuella konflikten mellan gammal och ung. Det är ett förtvivlat rop från maktlösa människor, men även en framtidstro och livsglädje.

Hjalmars sista bok, Uppenbarelseberget, blev tyvärr aldrig fullbordad